När jag har skapat karaktärsbladen börjar jag med intervjuer. Jag ställer frågor till mina karaktärer och låter dem "svara". Självklart är det jag själv som hittar på svaren, men det hjälper mig att utforska deras personlighet och historia på ett djupare plan.

Här är några frågor jag brukar ställa:

• Vilken typ av humor har X?

• Hur belönar X sig själv?

• Hur straffar X sig själv?

• Vad är X:s största rädsla?

• Vilket är X:s ögonblick av största glädje? Största skam? Största vrede?

• Vad döljer X för andra? Vad döljer X för sig själv?

• Hur ser andra på X? Hur ser X på sig själv?

Jag skapar ett dokument för varje karaktär. Här gäller det ju att ta reda på så mycket som möjligt om sin karaktär, mer än vad som kommer att komma fram i boken. Jag lyssnade på en intervju med Martin Sheen (kolla upp honom om ni inte vet vem han är, han är fantastisk) där han berättade att han måste veta allt om sina karaktärer, även sådant som är omöjligt att veta, för att kunna spela dem bra. Lite så är det även när man ska författa. 

För att göra karaktärerna riktigt levande behöver jag fundera på hur de utvecklas genom boken. En bra metod är att tänka i tre dimensioner:

1. Första dimensionen: Det vi visar utåt som kläder, språk, kroppsspråk och yttre attribut.

2. Andra dimensionen: Bakgrund och tidigare erfarenheter som format karaktären.

3. Tredje dimensionen: Hur karaktären agerar i krissituationer. Vilka val gör de? Hur förändras de?

Innan jag börjar skriva på råmanuset tar jag fram en plan för mina viktigaste karaktärers utvecklingskurva. Jag ser till att den första dimensionen presenteras tidigt för läsaren, att den andra dimensionen avslöjas gradvis och att den tredje blir tydlig genom de val karaktären gör när de ställs inför svåra beslut.